Jag är på 5:e våningen på vårt kontor. I ett alldeles för litet rum. I mitten av rummet står det ett ståbord. På kortsidan sitter det en bokhylla med ett gäng gamla böcker som ingen har rört på en lång tid. I hörnet ligger det massor av sladdar och en konferenstelefon. Inklämd mellan två dörrar sitter det minsta whiteboarden jag någonsin sett.
Jag tänker för mig själv, nu ska vi skapa något som vi inte har gjort förut. I rummet är vi kring fem kollegor. Alla med olika bakgrund, specialister på olika saker och har olika förhållningssätt. Jag pratar kring att vi ska jobba med att lösa ett problem. Men denna gång ska vi göra det på ett lite annorlunda sätt.
Vi ska lära oss bygga rätt sak genom att göra — De ä bara att gjört.
Bli medlem för fortsatt läsning. Det är gratis.
Jag beskriver utmaningen och spelreglerna (på den lilla vita tavlan)
- teamet ska arbeta tillsammans som ett team på gemensam tid
- teamet ska ha en tydlig problemdefinition som de förstår
- teamet får en fast längd för arbete, ca 4 veckor. De får minska på omfattning om de inte hinner. Vi ändrar inte längden på arbetet.
- teamet behöver göra saker, för att lära sig vad som är rätt lösning. Träffa kunder, bygga prototyper, validera och prata med sina intressenter.
- teamet bör reflektera över sitt arbete, och justera snabbt om något inte fungerar
- teamet har ansvar för att skapa en mätbar effekt genom att ta fram lösningar på det definierade problemet
- teamet ska i slutet av perioden visa upp vad de åstadkommit
- vi ledare ska varken pilla i arbetssätt eller lösning. Vi ska stötta och ge de bästa förutsättningarna
Ovan spelregler är väl tydliga, konkreta och självklara, eller hur? Tyvärr ser jag att arbete inte sker på detta sätt. Ofta saknas en eller flera delar av ovan checklista.
Efter fyra veckor var teamet färdiga. De hade kämpat. Det hade varit svårt. Att arbeta på ett nytt sätt är ofta krångligt till en början. Att arbeta tillsammans som ett team är alltid svårt. Helst när personerna inte jobbat ihop innan. Men teamet lyckades att förstå och lösa problemet. De tvingades att göra massor av saker som de inte gjort förut. De lärde sig nya saker och kunde ta fram lösningar som gav mätbar effekt. Teamet var stolta över vad de hade åstadkommit. Jag var mäktigt imponerad av vad de lyckas med.
En positiv sidoeffekt av detta var att vi kunde ta detta case till ledningen och visa på ett nytt sätt att arbeta. Ledningen blev så imponerad av vad som gick att åstadkomma på sådan kort tid och med sådan positiv effekt. Detta var en nyckel till att vi sedan fick mer finansiering och starten till en stor agil transformation. Jag kommer ihåg att en person i ledningsgruppen hade en lapp på sin dörr till sitt kontor efter detta där det stod Execution is everything. Hen hade väl ledsnat på att det oftast var mycket snack och liten verkstad.
Det kreativa modet
När jag coacher ledare, medarbetare och team pratar jag om kreativt mod. Att våga visa upp något som inte är klart. Att mitt i en kreativ och skör process, ta modet och vissa det för andra människor. För kunder. För interna intressenter. Att få ärlig och genuin återkoppling. Ibland så förstår inte mottagaren, ibland säger kunden att de gillar det, men kommer aldrig att köpa det iallafall. Ibland så fattar de inte grejen först, men efter att ha använt det ett tag så blir det oumbärligt.
För mig är det viktigt att göra något för att lära mig. Förstå och se om det jag gör skapar någon riktig nytta eller effekt. Gjört bara. Eller som Shia LaBeouf säger.
Just do it.
Jag kan inte själv bara sitta och tänka och analysera. Jag behöver göra för att se om det fungerar, och om idén kommer att lyfta.
När vi är barn, när vi går i skola eller tränar ska vi självklart testa, träna, leka och göra experiment. Men när vi kommer till arbetslivet. Då är det som att vi ska veta allt. Det är som att skicka ut en fotbollsspelare i match utan att hon tränat sedan hon var barn.
Det finns en förväntan att vi är experter och har lösningar (good eller best practise) på komplexa problem. Om du läser om problemet så skriver jag just om att vi måste jobba på ett annat sätt när det kommer till komplexa problem.
Varför är det svårt att gjört bara?
Vad gör att det är så svårt att göra något. Och att vi sedan visar upp "vår baby" när vi mitt i en process? Är det lathet, drivkrafter, förhållningssätt, förväntningar eller rädsla?
- Jag orkar inte, det tar för lång tid att be om återkoppling
- Jag har inte förmåga och kunskap kring att be om återkoppling på ett bra och strukturerat sätt
- Jag drivs av blir klar så jag kan göra andra saker
- Jag tycker att resultatet är viktigare än resan
- För mig är inte lärandet och insikterna viktiga
- Jag har en större ambition än så. Jag är inte klar. Jag har större förväntningar än så på mig själv.
- Jag har rätt och andra har fel. Jag har ett stort kontrollbehov. Genom att visa upp något halvklart så kan det förändras i en riktning som jag inte vill
- Jag vet inte vad som är tillräckligt bra. Jag har otydliga förväntningar på mig själv. Jag är rädd att misslyckas.
Vad är det som gör att du inte vågar göra något och sedan visa upp det för en kollega eller kund?
För mig är skapandet en delikat och skör process. Jag är ofta osäker, det är skit, det är grymt, det är väl ok? Jag har alltid upplevt att jag haft bluffsyndromet, att jag hittar på, och är en bedragare. Jag har svårt att stänga processen och drar ofta mot att öppna upp. Jag tänker mycket på vad andra tänker och tycker. Jag har stora ambitioner, och kan vara naiv i hur mycket kraft det tar att göra något. Jag vågar inte, för att jag tror att jag ska misslyckas och andra ska prata bakom ryggen på mig.
Att skapa något är svårt. Det är som nu när jag skriver, jag har alltid haft svårt för att skriva och läsa. Men genom att träna på det och se det som ett experiment blir det lite enklare för mig.
Tips för att komma igång med gjört bara
Så, vad gör jag för att inte hamna i paralyserande analys och inte kommer framåt? Här är mina knep för att komma framåt, antingen för mig själv eller med de jag coachar.
Jämför dig inte med andra - Många visar ofta upp sitt bästa jag. Om du frågor andra, så kommer de också säga att de är osäkra, och att de tycker det är svårt. De flesta har ungefär samma utmaningar. Börja att se till dig själv, och vad du kan göra för att bli lite bättre. Ta små steg och gör dem ofta.
Se livet som ett experiment — Se livet och jobbet som en lek, ett test, eller att vi tränar på något. Använda dig de fyra stenarna som förhållningssätt och process för att komma framåt i dina experiment.
Beskriv vad du vill lära dig — Utgå från att dina antaganden förmodligen är fel. Ta hjälp av andra för att stärka, stötta och utmana dina idéer. Skriv ner både vad du vill lära dig men även vad du lärt dig. Ta dig denna tid.
Sätt målande och realistiska målbilder — Gör det för din egen skull, eller tillsammans med andra. Jobba med delmål för att ta er framåt. Bryt ner saker i mindre delar. Den första versionen är inte målbilden, det är bara ett första steg. Tänk inte att mellan A och B är det bara ett steg. Det är massor av små steg. Våga utmana och justera efter vägen.
Hitta rätt förväntningar — Sätt mål, nyckelresultat, mätbart eller inte. Beskriv vad klart betyder. Gör det inte bara i början utan ofta med dig själv, ditt team, beställare, intressenter eller kunder. Prata kring misslyckande och succé. När har vi lyckats och när har vi misslyckas?
Reflektera för att bli starkare — Reflektera och återkom till vad du lärt dig. Se reflektion som träning, mental träning där du tränar på att bli starkare och bättre över något. Reflektera över vad du är bra på och vad du bör träna mer på.
Var modig men snäll med dig själv — Att göra saker är modigt. Men det är svårt. Det är läskigt att göra något som ingen annan har gjort förut. Det är lätt att stå på sidan av och titta på, när någon skapar och sedan bara kritisera. Våga vara den som gör saker. Våga vara den som skapar framtiden. Våga vara snäll med dig själv i allt detta.
Vad ska du nu göra? Hör av dig och berätta vad du tycker är svårt, varför det är svårt och det viktigaste, vad tänker du göra nu efter att du läst detta?
/Jens